Pilgrim's Walk for Future

Vår långa pilgrimsvandring för klimatet närmar sig verkligen, på måndag är det tre veckor tills vi börjar gå från Vadstena. I förberedelserna blir allt mer verkligt. De personer jag ringer och mejlar om aktiviteter utmed vägen, till exempel, kommer jag inom några veckor att träffa i verkliga livet. Deltagare skriver och meddelar om vilken tid de anländer med tåget för att ansluta. Husmödrar undrar vilken tid vi kommer att vilja äta middag efter att vi kommit fram till deras församling. Det är nästan ofattbart spännande faktiskt, att få arbeta med denna vandring slash manifestation. Jag känner mig privilegierad som får befinna mig mitt i projektet. Jag har en känsla av att mycket kommer hända under denna tid som inte går att förutse nu. Det är så många goda kontakter som tas, nya relationer som byggs, och jag uppfattar en iver från många håll att "nu måste det ske", nu gör vi det här! Nu tar vi tag i omställningen. Nu vill vi prata högt och tydligt om hur allvarligt läget är,

I Martin Lönnebos frälsarkrans finns en pärla som många helst skyndar förbi men som dess skapare tänker är viktig på den andliga vägen. Det är den svarta pärlan, nattens och dödens pärla. Först när man har vågat närma sig det allra mörkaste och svåraste kan uppståndelsepärlan få sin djupaste betydelse. Personligen tror jag att det är viktigt även på vägen mot ett engagemang för klimatet. Om det ska bli så djupt förankrat att det håller även när det tar emot så tror jag att vi måste bottna i förståelse för hur fruktansvärda konsekvenserna blir om vi fortsätter på den nuvarande vägen. Den som stått vid stupets kant och blickat ned kommer aldrig mer tänka att den rätta vägen är rakt fram. Därför kommer här nu ett filmtips och ett boktips som är väldigt långt från feelgood. Men som ändå någonstans visar på en väg igenom. Filmen heter Jordens salt , något Jesus ju uppmanade oss att vara. Det är en dokumentär av Wim Wenders om fotografen Sebastião Salgado. Wenders regisserade Himmel över Ber