Den svarta pärlan och klimatnödläget

I Martin Lönnebos frälsarkrans finns en pärla som många helst skyndar förbi men som dess skapare tänker är viktig på den andliga vägen. Det är den svarta pärlan, nattens och dödens pärla. Först när man har vågat närma sig det allra mörkaste och svåraste kan uppståndelsepärlan få sin djupaste betydelse.

Personligen tror jag att det är viktigt även på vägen mot ett engagemang för klimatet. Om det ska bli så djupt förankrat att det håller även när det tar emot så tror jag att vi måste bottna i förståelse för hur fruktansvärda konsekvenserna blir om vi fortsätter på den nuvarande vägen. Den som stått vid stupets kant och blickat ned kommer aldrig mer tänka att den rätta vägen är rakt fram.

Därför kommer här nu ett filmtips och ett boktips som är väldigt långt från feelgood. Men som ändå någonstans visar på en väg igenom. Filmen heter Jordens salt, något Jesus ju uppmanade oss att vara. Det är en dokumentär av Wim Wenders om fotografen Sebastião Salgado. Wenders regisserade Himmel över Berlin och har en ganska konstnärligt poetisk berättarstil. Filmen handlar egentligen inte huvudsakligen om klimatkrisen men berör i hög grad de frågeställningar den väcker. Salgado har besökt och fotograferat ursprungsbefolkningar men också rapporterat från flera krigshärdar. I det arbetet kommer han nära människans allra grymmaste sidor och djupaste lidande. Och han verkar inte vara en person som blir avtrubbad. Allra värst blir det i Rwanda. Efter den upplevelsen ger han upp om mänskligheten. Inte bara om möjligheten att rädda den. Utan faktiskt också om att hon är värd att räddas. Det är att vägra skygga undan ens för den svarta pärlans allra djupaste mörker. En period slutar han att fotografera. Men vägen igenom mörkret blir dels att återplantera skog på mark som tillhört familjen länge och som blivit förödd. Och dels ett stort fotoprojekt som blev en fantastisk bok betitlad Genesis. Alltså skapelsen. Han och hans fru startade också Instituto Terra i Brasilien (https://institutoterra.org) som verkar för återplantering av skog och att leva mer i enlighet med naturen.

Utöver filmen och Salgados fotobok vill jag också tipsa om en bok som heter Åtta steg mot avgrunden av Jonathan Jeppsson. Det är en drabbande bok även för mig som läst och sett mycket om klimatkrisen tidigare. Parallellt finns här också en berättelse om tornseglare och om en djupt personlig tragedi. Upplevelsen av att inte förstå hur andra kan fortsätta leva som vanligt när någon man älskar är död, kan liknas vid känslan när man själv insett klimatkrisens djup medan ”alla andra” tycks leva som vanligt.

Inom kyrkan nämns ibland uttrycket ”billig nåd”. Som jag uppfattar uttrycket handlar det om när begreppet nåd används på ett sådant sätt att det tappar sin förändrande kraft. Då det inte spelar någon roll vad du gör. Jag har ibland använt uttrycket ”billigt hopp” när det gäller klimatkrisen. Som jag ser det finns hoppet bara om vi drastiskt ändrar vårt sätt att leva. Grunden måste vara att vi ser sanningen i vitögat och det här är en sådan bok som gör det. Paradoxalt nog ger det mig merhopp. 

De två grundläggande vägar bort från avgrunden som författaren ser är att dra ned vår resursanvändning till ett minimum och att återbeskoga. Här finns en parallell till Jordens salt där Salgado återplanterar skog. Vad författaren menar med ett minimum av resursanvändning är betydligt mer radikalt än de flesta vill tro. Det är just därför jag tror vi måste bottna i hur illa alternativet är. För vi kan inte bara göra rätt när det är lätt - vi behöver kunna göra rätt också när det är väldigt svårt, men helt nödvändigt.

Liksom den svarta pärlan följs av uppståndelsepärlan blir det ett ljusare boktips nästa gång!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Odla för en bättre framtid!

Intervju med vandraren Senja Björk

Boktips: Fartrusiga av Björn Forsberg