Intervju med vandraren Senja Björk

Jag fick idén att fråga andra pilgrimsvandrare om deras erfarenheter, och kom då att tänka på Senja Björk från Göteborg. Vi lärde känna varandra sommaren 2015 när vi under ett par veckor vandrade tillsammans från västkusten mot Karlskoga, som en del av en fredsvandring. 

Senja, hur kom det sig att du började vandra?

Jag hade funderat en längre period på detta med pilgrimsvandringar, men under mitt yrkesliv hade jag varken tid eller ord för det. Efter pensioneringen gick jag upp till Masthuggskyrkan där Pilgrimscentrum finns, presenterade mig och frågade om de hade användning för mig. Jag blev en ideell medarbetare där ett antal år som pilgrimsvärd och ledare. Så småningom fick jag gå en pilgrimsledarutbildning i Vadstena. 

För några år sedan fick jag en längtan och en lite galen idé om att jag ville vandra ensam genom Sverige under ett helt år. Jag började den 1 januari 2019 längst ner i Skåne vid Dag Hammarskölds gård, Backåkra. Jag ville testa mig själv och se hur jag skulle klara av olika situationer. Det blev inte ett helt år men jag vandrade i en och en halv månad ungefär, både i Skåne och i norra Sverige, kring Jokkmokk, Boden och Gällivare. Gick så långt jag orkade och stannade för övernattning där det var möjligt. 

Jag hade medvetet inte bokat några boenden. Min plan var att fråga människor längs vägen efter tips på ställen att övernatta. Jag blev vänligt bemött men mötte också mycket osäkerhet. Kunde man verkligen låta en helt främmande människa sova över en natt? Det kändes som att många ville hålla sig till regler, i vår kyrka, de vågade inte agera så mycket utanför ramarna. Vid ett tillfälle hade jag blivit lovad att sova på en soffa i ett församlingshem men sen ändrade de sig. De körde mig istället till ett vandrarhem och betalade för min natt där. Alla nätter löste sig, jag behövde inte använda min medhavda madrass en enda gång. 

Intressant. Hur långt ungefär gick du per dag?

Cirka en mil. Min kropp orkade inte så mycket med packningen ... jag hade försökt tänka ut och minska vikten på ryggsäcken men det var inte helt lätt. 

Efter denna erfarenhet har jag fortsatt att vandra, kortare eller lite längre sträckor, ofta själv men också tillsammans med andra. Känns som att jag vill fortsätta mitt pilgrimsliv länge, så länge fötterna bär! 

Vad tänker du är det viktigaste att ta med sig ut på vandringen? Har du några praktiska tips?

Det allra viktigaste är vatten :-) Vad gäller kängor är det viktigaste att de är ingångna. Strumpor som funkar bra är en blandning mellan ull och syntet. Jag har försökt att använda stödstrumpor ofta med tanke på mina skruttiga ben. Har sett skräckexempel på fötter som farit illa under vandringar, att ta hand om sina fötter är verkligen viktigt! Annars kan vandringen bli mycket kortare än man tänkt sig. 

Har du någon hälsning till oss som ska gå i Pilgrim's Walk for Future?

Önskar er en meningsfull och fin vandring kära vänner!