Inlägg

Odla för en bättre framtid!

Bild
Av: Sofia Asthamn Hur finner man då kraften att gå vidare när man insett klimatkrisens djup och allvar? För mig är det allra viktigaste konkreta handlingar som gör att jag kan känna att jag åtminstone gör allt jag kan. En sådan sak som ger kraft på flera sätt är att odla. I detta ämne finns en uppsjö böcker och vi har inspirerats av flera. Jag tänkte här tipsa om min absoluta favorit; boken Runåbergs fröer av Johnny Andreasson.  Runåbergs fröer är, som namnet antyder, huvudsakligen ett företag som producerar och säljer fröer. Min man och jag köper i stort sett allt vårt utsäde från dem. De har en helt ekologisk produktion och ett stort utbud av kulturarvssorter. Men boken är mycket mer än en frökatalog. En sak är dess mycket eleganta design. Illustrationerna är svartvita foton och teckningar av grönsaker, fröställningar och växter. Den inleds med texter om kulturväxternas historia, biologisk mångfald, groning och sådd, jord och gödsel. Här finns också tips på hur man kan använda t ex n

Känslor inför vandringen till Glasgow

Bild
Vår långa pilgrimsvandring för klimatet närmar sig verkligen, på måndag är det tre veckor tills vi börjar gå från Vadstena. I förberedelserna blir allt mer verkligt. De personer jag ringer och mejlar om aktiviteter utmed vägen, till exempel, kommer jag inom några veckor att träffa i verkliga livet. Deltagare skriver och meddelar om vilken tid de anländer med tåget för att ansluta. Husmödrar undrar vilken tid vi kommer att vilja äta middag efter att vi kommit fram till deras församling. Det är nästan ofattbart spännande faktiskt, att få arbeta med denna vandring slash manifestation. Jag känner mig privilegierad som får befinna mig mitt i projektet. Jag har en känsla av att mycket kommer hända under denna tid som inte går att förutse nu. Det är så många goda kontakter som tas, nya relationer som byggs, och jag uppfattar en iver från många håll att "nu måste det ske", nu gör vi det här! Nu tar vi tag i omställningen. Nu vill vi prata högt och tydligt om hur allvarligt läget är,

Den svarta pärlan och klimatnödläget

Bild
I Martin Lönnebos frälsarkrans finns en pärla som många helst skyndar förbi men som dess skapare tänker är viktig på den andliga vägen. Det är den svarta pärlan, nattens och dödens pärla. Först när man har vågat närma sig det allra mörkaste och svåraste kan uppståndelsepärlan få sin djupaste betydelse. Personligen tror jag att det är viktigt även på vägen mot ett engagemang för klimatet. Om det ska bli så djupt förankrat att det håller även när det tar emot så tror jag att vi måste bottna i förståelse för hur fruktansvärda konsekvenserna blir om vi fortsätter på den nuvarande vägen. Den som stått vid stupets kant och blickat ned kommer aldrig mer tänka att den rätta vägen är rakt fram. Därför kommer här nu ett filmtips och ett boktips som är väldigt långt från feelgood. Men som ändå någonstans visar på en väg igenom. Filmen heter Jordens salt , något Jesus ju uppmanade oss att vara. Det är en dokumentär av Wim Wenders om fotografen Sebastião Salgado. Wenders regisserade Himmel över Ber

Nicklas Adamsson om att våga välja ett annat samhälle

Bild
Nicklas Adamsson är kväkare och deltagare i Pilgrim's Walk for Future. Här skriver han - för tidningen Landets Fria - om sin vision av ett paradigmskifte där vi saktar ner och planerar för en fossilfri framtid där respekten för naturen får vägleda oss.   Om lite drygt fem månader  är det tänkt att FN:s 26:e klimatkonferens, COP26, ska äga rum i skotska Glasgow. Konferensen skulle egentligen gått av stapeln 2020, men flyttades fram ett år på grund av coronapandemin. Men för att bryta den klimatkris som står i fokus behövs mer än konferenser, fina ord och vaga löften. Det krävs handling och – ju längre tiden går – alltmer radikala åtgärder för att hindra att de negativa effekter vi ser idag ska accelerera och förstärkas ytterligare. Men det handlar inte bara om klimatet. Vi måste också nå andra viktiga mål, som exempelvis att utrota hunger och fattigdom och främja och stärka den biologiska mångfalden. Det senare inte minst viktigt att lyfta eftersom det nu den 22 maj är den biologisk

Intervju med vandraren Senja Björk

Bild
Jag fick idén att fråga andra pilgrimsvandrare om deras erfarenheter, och kom då att tänka på Senja Björk från Göteborg. Vi lärde känna varandra sommaren 2015 när vi under ett par veckor vandrade tillsammans från västkusten mot Karlskoga, som en del av en fredsvandring.  Senja, hur kom det sig att du började vandra? Jag hade funderat en längre period på detta med pilgrimsvandringar, men under mitt yrkesliv hade jag varken tid eller ord för det. Efter pensioneringen gick jag upp till Masthuggskyrkan där Pilgrimscentrum finns, presenterade mig och frågade om de hade användning för mig. Jag blev en ideell medarbetare där ett antal år som pilgrimsvärd och ledare. Så småningom fick jag gå en pilgrimsledarutbildning i Vadstena.  För några år sedan fick jag en längtan och en lite galen idé om att jag ville vandra ensam genom Sverige under ett helt år. Jag började den 1 januari 2019 längst ner i Skåne vid Dag Hammarskölds gård, Backåkra. Jag ville testa mig själv och se hur jag skulle klara av

Boktips: Fartrusiga av Björn Forsberg

Bild
Vi välkomnar vår första gästbloggare: Sofia Asthamn, Walk for Future:s alldeles egna bibliotekarie! Sofia kommer att återkomma med jämna mellanrum för att förse oss med spännande bok- och filmtips inom områdena klimat och hållbart liv. Ett av pilgrimens sju nyckelord är långsamhet. Att välja att vandra till Glasgow är bland mycket annat en signal om att hög fart inte alltid är det viktiga ste. Då kan ett passande boktips vara Fartrusiga av Björn Forsberg.   F örsta tredje delen i den boken är en kunnig och engagerande berättelse om hur vi levde före massmobilitetens tidevarv. Då , när det normala sättet att ta sig fram var till fots. Häst och vagn användes bara när det verkligen behövdes och fattigt folk ha de inte råd med det alls. Livet levd es väldigt lokalt. En utflykt som den mellan Alingsås och Göteborg var ett stort äventyr som planerades länge och krävde övernattning. Att pendla var förstås omöjligt.  Andra delen handlar om framväxten av det massmobila och fartrusiga samhäll

Att hoppas lagom mycket

Bild
I ett samtal om Pilgrim's Walk for Future häromdagen frågade en bekant: Vad betyder det att ha ett politiskt möte som slutmål för en pilgrimsvandring? Är det en risk att man genom vandringen förstärker överdrivna förhoppningar om vad som ska åstadkommas där på COP26? Det är en viktig fråga, tycker jag. Hur undviker vi att hamna i "post-klimatmöte-nedstämdhet" om resultatet av mötet är långt från tillfredsställande? Många engagerade människor har haft sådana erfarenheter efter tidigare klimatmöten, särskilt dem i Köpenhamn 2009 och i Madrid 2019. Det är en balansgång: toppmötena är viktiga men mycket annat är också väldigt viktigt. Folkligt engagemang är inte bara viktigt utan helt nödvändigt, tänker jag. Det är som att vi måste putta politikerna framför oss, i rätt riktning. Vi måste förändra verklighetsbeskrivningen, synen på vilka som är de viktigaste frågorna. Så: att hoppas lagom mycket på resultat av toppmöten. Att hoppas desto mer på annat!  Det är ju så mycket vi k